OM LIBERALA KATOLSKA KYRKANS DOP

Liberala Katolska Kyrkan räknar dopet tillsammans med konfirmationen, nattvarden, avlösningen, äktenskapet, de sjukas smörjelse samt ordination till prästämbetet, som sakrament. Sakramenten är enligt katolsk tradition heliga handlingar som instiftats av Kristus, anförtrotts år kyrkan att förvalta och som genom sina yttre tecken (ex vatten, olja, bröd och vin) förmedlar den inre andliga nåd som ankommer varje sakrament (1) .
Sakramenten fyller en oerhört viktig funktion i Liberala Katolska Kyrkan och i alla de kyrkor som förvaltar sakramenten; både för kyrkorna som helhet som för de enskilda församlingarna och de troende. Gudstjänstlivet, som är gemensam tillbedjan av Gud, består i hög utsträckning av förvaltandet av sakramenten, och för de enskilda troende är mottagandet av sakramenten ett sätt att att öppna sig för Guds kärlek och hjälp. Gud kommer oss till mötes.

I dopritualen vidareför Liberala Katolska Kyrkan den grundstruktur som har varit gemensam för alla katolska kyrkor, men som under 1900-talet försvunnit i många andra dopritualer.
Under inledningen till dopet sker exempelvis en liten exorcism. Prästen ber helt enkelt att onda inflytanden inte ska påverka dopkandidaten. Dopkandidaten välkomnas därefter symboliskt in i Guds tempel, varefter smörjelsen med den för ändamålet av biskopen på skärtorsdagen välsignade dopoljan sker.
Nu kommer den egentliga dophandlingen;
Under det att dopförrättaren uttalar orden: ”NN jag döper dig i + Faderns och + Sonens och den Helige + Andes Namn. Amen(2), gjuter han eller hon tre gånger det välsignade dopvattnet över dopkandidatens huvud. Efter det egentliga dopet sker smörjelse med helig krisma, som är en annan av de särskilda oljor som biskopen välsignar på skärtorsdagen. Dopkandidaten mottas sedan högtidligen som en medlem i ”Kristi heliga kyrkas gemenskap” och en stycke vitt tyg välsignas och överräcks till den nydöpte för att symbolisera den vita dopklädnad som de nydöpta i den tidiga kyrkan ikläddes då de steg upp ur dopet. Ett ljus tänds sedan från altaret eller, om dopet utförs under påsktiden, från påskljuset som brinner i koret och överlämnas till den nydöpte som uppmanas ta emot ljuset som ett tecken på sin ”andes ständigt brinnande låga.” Prästen fortsätter: ”Give Gud, att hans kärlek hädanefter må så stråla genom ditt hjärta, att du ständigt må upplysa dina medmänniskors liv.”(3)

Många av de ceremonier som utgör den fullständiga dopritualen i Liberala Katolska Kyrkan finns där för att symbolisera någon aspekt av det kristna livet eller för att förhöja högtidligheten i dopet. Den egentliga dophandlingen är vattenbegjutningen åtföljd av Treenighetsformeln. Det är också dessa två element, vattenbegjutning och uttalande av Treenighetsformeln som är vad som brukas vid dop i nödsituation, en handling som kan utföras av vem som helst om någon ännu odöpt befinner sig i livsfara. Det viktiga är, liksom vad är fallet med alla sakrament och alla som förmedlar ett sakrament vare sig det handlar om biskopar, präster, diakoner eller som i detta fall lekmän, att den som utför handlingen har intentionen att göra det som kyrkan gör.

Om någon vill bli medlem i Liberala Katolska Kyrkan och tidigare är giltigt döpt, dvs dopet har utförts med vatten genom begjutning eller nedsänkning och i ”Faderns och Sonens och den helige Andes namn”, upptas den personen istället genom konfirmation. Liberala Katolska Kyrkan döper inte om personer som mottagit giltiga dop. Om det finns tveksamheter rörande ett tidigare dops giltighet döps personen, men sub conditione, dvs villkorligt. Dopförrättaren säger då vid vattenbegjutningen ”NN om du inte tidigare är döpt döper jag dig i + Faderns och + Sonens och den Helige + Andes Namn. Amen”(4). Kyrkan utför i detta fall dopet på ett sådant sätt (genom tillägget ”om du inte tidigare är döpt”) att man låter Kristus själv avgöra vilket som är det verkliga dopet. Det är nämligen alltid Kristus som är den som förmedlar alla sakrament. Den präst, biskop eller diakon som utför handlingen är enbart en kanal och ett verktyg för Kristus.

 


Fotnot:

(1) Liturgi enligt Liberala Katolska Kyrkans ordning, tredje upplagan Malmö 1989: sid 225

(2) Op. cit.: sid 151 samt 158.

(3) Op. cit.: sid 152

(4) Op. cit.: sid 151 samt 158