I början av 1900-talet expanderade Stockholm och Stora Essingen blev allt mer bebyggd. Den industriella verksamheten på Lilla Essingen bidrog mycket till denna utveckling. En baptistpastor som bodde på ön såg ett allt större behov av en kyrkolokal för den växande befolkningen med många barnfamiljer. Han tog initiativ till bildandet av en Alliansförening där flera olika samfund medverkade. Målet var att bygga en kyrkolokal.
Så stod Allianskapellet färdigt 1922. I lokalerna bedrevs all möjlig verksamhet – allt från regelrätta gudstjänster till konfirmationsundervisning, scoutverksamhet och läxhjälp. Samfunden i Alliansföreningen samsades om utrymmet. På söndagarna hade Svenska kyrkan gudstjänst på förmiddagen, och på eftermiddagen höll något av frikyrkosamfunden sin egen. I souterrängplanet fanns två lägenheter – en tvåa och en liten etta.
Svenska kyrkan såg snart ett behov av en egen, större kyrkobyggnad på ön och började planera det som 1959 invigdes som Essinge kyrka. Även de andra samfunden flyttade sin verksamhet till andra lokaler, och mot slutet av 60-talet var Kungsholms baptistförsamling ensamma ägare till det nu ganska slitna kapellet. Den enda kvarvarande verksamheten var scoutverksamheten "GK – Goda Kamrater". Kungsholms baptistförsamling hade egna rymliga lokaler på Kungsholmen, och framtiden för det en gång så stolta kapellet på Stora Essingen var högst oviss.
År 1970 kunde vår dåvarande kyrkoherde läsa en artikel i Svenska Dagbladet om att ett träkapell på Stora Essingen skulle rivas. Efter många års verksamhet på Tegnérgatan 13 fanns ett stort behov av att söka en ny kyrkolokal. Kontakter etablerades med ägarna, Kungsholms baptistförsamling. Med ett handslag bytte det gamla kapellet från 1922 ägare för 140 000 kronor. En enorm bedrift för ett litet kristet samfund, fritt från staten och utan rikedomar på jorden. Köpet finansierades med lån, men då uppstod frågan: var skulle pengarna till renoveringen komma ifrån?
Samma år som kyrkan köptes, 1970, invigdes den som kyrka inom Liberala Katolska Kyrkan. Det tog tio långa år att betala av den tunga låneskulden. En försiktig renovering inleddes, som bland annat innebar byggandet av en orgelläktare och ombyggnad av koret, där korskranket med central predikstol ersattes av ett centralt altare upphöjt med tre steg. Alla i församlingen bidrog på sitt sätt – målning och snickeri, allt gjordes ideellt på samma sätt som allt arbete inom LKK fortfarande är det.
Allianskapellet, senare Essingekapellet, förvandlades till kyrka. Namnet ändrades till "S:t Mikaels och alla änglars kyrka", som härbärgerar församlingen med samma namn. I kyrkan har även Liberala Katolska Kyrkans svenske biskop sitt säte, och kyrkan är därmed LKK:s domkyrka i Sverige. Troligen är det Sveriges minsta domkyrka.
Mässan på söndagar klockan 11 är veckans höjdpunkt med nattvarden. Nattvarden är öppen för alla:
"Vem du än är, varifrån du än kommer – stig fram och mottag detta höga och heliga sakrament."
Förutom mässan har kyrkan flera gudstjänster, såsom sakramental välsignelseandakt, förbönsgudstjänst och läkegudstjänst. Kyrkan förvaltar de sju historiska sakramenten: dop, konfirmation, nattvard, bikt, de sjukas smörjelse, äktenskap och prästvigning. LKK:s präster har juridiskt giltig vigselrätt.
Bredvid kyrkan ligger residenset för ambassadören vid Laos ambassad. Huset var tidigare öns gamla ungdoms- och föreningsgård.
"En sanning blir inte en sanning förrän människan upplever den själv",
Citatet ovan har varit ett motto inom LKK i flera decennier. Ett annat är:
"respekt och förståelse för andras religiösa uppfattning"
något som blivit aktuellt i ett allt mer splittrat samhälle. Ambitionen är att alla ska känna sig välkomna och respekterade när de kommer till Liberala Katolska Kyrkan.